Thunder And Lightning har under sin mångåriga karriär släppt hela fyra fullängdare, ingen av vilka imponerade det minsta. Det högsta de nått är några sprödda, hyggligt bra låtar - med Journey Of The Damned från EP:n Slice Of Life (2014) som höjdpunkt. Förutom det, väldigt skralt - inte för att de är ett dåligt band, utan helt enkelt för att deras musik inte kaptiverat. Förrän nu. Ända sedan april har tyskarna nämligen släppt en ny låt på youtube varje månad, som uppbyggnad till independentsläppet som nu är alldeles rykande färskt. Det upplägget gör att varje låt i stort sett måste behandlas som en singel, redan vid skapningsprocessen. Låtar som inte blint håller igång längre än de är välkomna, men inte heller är för korta för att göra individuell impakt. Samtidigt är det lite mer generellt uppbyggt och bör kunna kaptivera gemene power metal-lyssnare. Samtidigt är det ett band som redan har en gedigen fanbas, och trots att deras tidigare katalog inte alls varit övertygande är tillväxten märkbar. 

Thunder And Lightning har med The Ages Will Turn satsat stort på att göra det kan, och göra det riktigt bra. Låtskrivandet har stått i fokus, och känslan och kärleken till musiken är märkbar framför allt i låtar som Welcome To The Darkside och avslutande monumentet Mary Celeste. Kanske märks det ändå mest i  Columbia, där gitarr och bas harmoniskt samspelar har fångat den fiktiva stadens väsen, och den monumentala men simpla refrängen bör cementera låten som en av årets allra största inom genren, om inte decenniets. Produktionen sätter stundtals Steve Mittags trummor något högt i mixen, men i de tyngre riffpartierna funkar också det snyggt. Kanske till viss del därför att de melodiska och de tyngre partierna blandas effektfullt och stilrent. Gitarristerna Benjamin Dämmrich och Marc Wüstenhagen är kanske smått anonyma i det att de ger stilrent utrymme att låta helheten säga mer än gitarrspelets beståndsdel. Samspelet och själva uppbyggnaden i de starkaste spåren är föredömligt. Riffväggar som titelspårets fläskiga öppning och själva starten i Welcome To The Darkside, i kontrast mot de melodiskt ledda partierna där Robert Raths bas tillåts vara högst likvärdig och inte bara agera bakgrund.

En del ögonblick är ändå inte alls särskilt minnesvärda, som den smått experimentella Silent Watcher med halvdana gitarrleads och lättglömd refräng. Black Eyed Child har sångmelodier som inte når hela vägen fram och trots tuffa riff räcker det inte hela vägen med en såpass trist refräng. Vokalisten Norman Dittmar är ändå stark skivan igenom, han låter närmast amerikansk och emellanåt är det kanske lite väl överydligt hur perfekt han försöker göra varje uttryck. Han vet också att hålla röstläget så att det ger effekt i samklang med de mer melodiska bitarna i musiken. Frontmanskänslan är klar och tydlig i hur han melodiskt tycks flöda med Dämmrich och Wüstenhagens gitarrleads och brisera i starka refränger, flera av vilka tycks åkalla allsång i stil med Veonitys senaste släpp. Hade det här varit den debutskiva som den på sätt och vis ger känsla av, hade betyget varit otroligt gott. Som det är hoppas jag att Thunder And Lightning fortsätter på den här vägen, och att fler band tar efter det månadsvisa låtsläppet.

Bästa låtar: Welcome To The Darkside, Columbia, The Ages Will Turn

Read the review on the Metal Archives