Traumer - Avalon

Genre: Power Metal -

Traumer omvälvs av en stark känsla av independent-släpp. Trots det är brasilianarnas debut The Great Metal Storm (2014) och även denna uppföljare släppta av skivbolag. Mindre sådana, men skivbolag icke desto mindre. Därför är det inte helt smickrande att vokalisten Guilherme Hirose står också för produktion och mixning, Traumers allra största problem. Trots att skivan är mastrad av Mika Jussila, som jobbat med några av Finlands (och till viss del världens) största band inom flera genrer. Karlen vet kortfattat vad han pysslar med, men förmäktar inte rädda Hiroses amatörmässiga produktionsarbete. Instrumenten är inte särskilda på något större vis, utan flyter ihop. Också sången är dovt begraven och utan att sticka ut eller på något sätt leda framfarten. Detta trots att Hiroses höga register kunnat gå riktigt fint ihop med den tralliga musiken.

Traumer - Avalon

När den hörs som den ska är basen (Regis Lima) något av det bättre i musiken. Baslinjerna är inte alltid jättesnygga, men de har charm och är något lite extra. Annars bygger mycket i Traumers musik på det traditionella power-ackordet och försök till högtflygande melodier. Just den biten hade gjort sig mycket bättre om Fábio Polatos gitarr och Nelson Fumiyuki Hamada Filhos keyboards fått skiljas mer och se större fokus. Skivan lyfter ändå något mot slutet och de fyra-fem sista spåren. Medan den första hälften mest sjunker och flyter ihop i varandra tack vare tråkigt låtskrivande och ointressanta insatser lyckas det ändå stiga ungefär vid The Song of Broken Hearts, och det håller sedan en måttligt högre kvalitet till slutet. Instrumenten känns lite mer säregna, något mer definierade. Lima lägger till ett litet bassolo i början av just The Song Of Broken Hearts, och trots att bassoundet är långt ifrån perfekt gör det ändå skillnad när det bryter mot den traditionella gitarr- och keyboardsoloformeln.

Traumer har också valt att göra covers på några av genrens absolut största, som om för att visa hur långt ifrån dessa de faktiskt står. Det gäller Angras Carry On (Angels Cry, 1993), Stratovarius Father Time (Episode, 1996) och den legendariska Eagle Fly Free, i original av Helloween, (Keeper Of The Seven Keys Part II, 1988). Jämförelsen mellan dessa covers och de originallåtar Traumer framför är är således naturlig. Traumer har inte låtskrivarförmågan att uppnå samma nivå som ovan nämnda storheter - just de låtarna släpptes ju också relativt tidigt i respektive bands karriärer. Avalon får ett litet lyft genom stunder som i finstämda The Song Of Broken Hearts med fint samspel mellan rytm och melodier, mysigt framdrivna av Hiroses sång, den korta och snabba Symphony som trots att den bara springer förbi är en av skivans bästa låtar, och ett kompetent trumspel rakt igenom av Filipe Santos. Avsaknaden av djup eller soundmässig kontrast blir ändå för kraftig, och Traumers andra försök stannar slutligen just där. Som ett försök.

 

Bästa låtar: The Song Of Broken Hearts, Symphony

 

    

 

Musikvideo: Traumer - Forever Starts Tomorrow