Redan de gamla grekerna insåg ju att det något mer nutida Grekland skulle bli en samlingspunkt för allehanda aggressiv power metal. På senare år har det sprungit upp en hel del musik - och nämnvärda är väl ändå Firewind, trots att de är ganska blasé vid det här laget. Bland det nya finns Sunburst, med debutalbumet Fragments Of Creation. Progressivt med starka känslor av Pagan’s Mind - riff som känns som om norrmännen själv kunnat skriva dem finns på ett par platser - samtidigt som det inte saknas power som kan utgöra rival åt vilket euro power-band som helst. Det är inte flower metal, med glättiga och tralliga refränger, utan en mörk, stämningsfylld ljudbild som fyller tomrummet. Vasilis Georgious närmast Roy Khan-lika röst, med små, men tillfälliga, stick av Matt Smith, kaptiverar och sveper med i inlevelsefull stämning, som varken viker sig för de känslomässiga aspekterna eller de maffigt tunga spåren. Georgiou är utan tvekan en vokalist att hålla öronen öppna för. Hans väldigt kraftiga stämma är något helt eget.

Skivan gästas av den högst kapable Bob Katsionis (Firewind, Outloud) vars kompetens ämnar ge ett fylligare sound. Hans keyboards kanske ligger något begravda i mixen men gör sig ändå märkta på ett snyggt sätt utan att komma i närheten, eller ens försöka, ta rampljuset. Istället är det Gus Drax imponerande gitarrspel som sticker ut och håller musiken drivande. Det känns inte för ett ögonblick som om han inte har musiken helt i sina händer; starka riff leder till maffig stämning, samtidigt som han lägger snirklande leads i de snabbaste spåren, tufft och obevekligt. Solon som håller högsta klass, och licks som fyller varhelst han rör vid en sträng. Beyond the Darkest Sun ser Drax i det närmaste på egen hand. Ett svindlande solo i eget maner, fyllt vid sidan, av progressiva riff. Framför allt osedvanligt modigt att våga lägga ett instrumentalt spår på en debutplatta. När sedan den därpå följande Forevermore inleds i snarlikt stuk är det svårt att lägga band på pluspoängen. Den sistnämnda övergår ändå i en midtempohistoria byggd på mörka riff och en känslomässig sånginsats för ett starkt nummer på egen hand.

Från den första skivhalvan med inledande spår som Out Of The World, Dementia och den känslomässiga och snygga Lullaby leder skivan genom svärta, ljus och mellan massiva riffväggar och Drax oändliga leads. Mest anmärkningsvärd är kanske ändå den imponerande avslutaren, Remedy of My Heart. På 12 minuter är den ett imponerande försök, kanske inte helt i hamn, men leder fram, utvecklas och blir en stark upplevelse. Mer symfonisk än resterande material i uppbyggnad är det en utstickare av rang, som inte litar på konventionell låtuppbyggnad, men ändå fångar in och gör ett storslaget verk. Det imponerande i debuten som är Fragments Of Creation ligger i hur tajt Sunburst känns som band, och i starka individuella prestationer av framför allt Georgiou och Drax. Jag tvivlar storligen på att Drax kan se en gitarr utan att bränna av ett spontant solo, och om det vi börjat se av Georgiou på sistone är en indikator för något alls, så lär vi se mycket mer av honom. Helst också inom en snar framtid.

Bästa låtar: Out Of The World, Lullaby, Forevermore, Remedy of My Heart