Gloryhammer - Space 1992: Rise Of The Chaos Wizards

Genre: Power Metal -

I den avlägsna framtiden år 1992 utspelar sig brittiska Gloryhammers andra album. Space 1992: Return Of The Chaos Wizards är årets mest efterlängtade power metal-släpp. Debutalbumet Tales From The Kingdom Of Fife som släpptes 2013 var en av de absolut bästa debutskivor jag hört, och ett av de bästa power metal-albumen på väldigt, väldigt länge. Christopher Bowes, mest känd som grundare, sångare och keyboardist i humorpiratbandet Alestorm, hade samlat ett gäng musiker för att skapa ett projekt som ligger närmare power metal-genrens kärna, nämligen episk fantasy. Det smartaste han gjorde var att anlita den då relativt okända Thomas Winkler som sångare. Karlns röst är otroligt kompetent och ett snyggt komplement till den humoristiska vinkel som krävs av honom. På Gloryhammers andra album drar han till med en något mörkare stil, men går upp i tonart när det passar.

 

Gloryhammer - Space 1992: Rise Of The Chaos Wizards

 

Humorn ligger i att Gloryhammer så starkt driver, inte bara med hela power metal-genren, utan också sig själva. Det är helt enkelt bara på kul, för det behöver inte alltid vara blodigt allvar. Till det hör så klart ett intro med latinsk titel och lite upprepande av fraser på latin här och där. Mycket av musiken bygger på power metal-klyschor. Exempelvis låten Goblin King Of The Darkstorm Galaxy, som känns som hämtad från Rhapsody Of Fires repertoar  med trallvänliga melodier och högtravande refräng. Det funkar löjligt bra, och låten är bara jäkligt kul. The Hollywood Hootsman bjuder till en början på rätt tunga riff av Paul Templing, men den går tyvärr sedan över till en lite mer standard låt om Kaliforniens kung som rider "från silverskärmen till slagfältet", och trots trallvänligheten önskar jag att den hade bjudit till med mer riffande och gitarruppvisning som det gavs prov på i introt. Solot levererar dock verkligen och är en av Templings snyggaste prestationer på albumet, trots sin löjeväckande korta längd. Ett annat är låten Questlords of Inverness, Ride To The Galactic Fortress! som visar Gloryhammers snygga kombination av gitarr och keyboards, där Templing har ett återhållsamt och riktigt snyggt solo. Titelspåret, Rise Of The Chaos Wizards, är också en otroligt bra låt, även om jag inte insåg det första gången jag hörde den. Den följer det där typiska Rhapsody-mönstret och är klyschig som fan, men galet trallvänlig och stiger till en av albumets höjdpunkter.

 

Gloryhammer

 

Universe On Fire, som släpptes som lyrikvideosingel under sommaren, är en fett mysig, synt-tung låt som inte alls går i traditionellt power metal-stuk. Istället känns den hämtad ur ett retro tv-spel eller 90-talsdisco. Det är faktiskt en av skivans bättre låtar, eftersom att den känns så otippad och levereras så själfullt, mycket tack vare Bowes. Den avslutande episka tiominuterslåten (det behövs en på alla power metal-skivor), Apocalypse 1992, är en annan av skivans höjdpunkter. Här bjuder Gloryhammer till med ett prov på riktigt bra låtskrivande och Templing får några fler chanser att visa upp sitt snygga gitarrspel, när onda och goda krafter drabbar samman i en episk rymdstrid. En version av albumet med två cd-skivor släpps också, där den andra har symfoniska versioner av alla låtarna på första skivan, vissa låter tydligen så annorlunda att alla låtarna fått alternativa namn. Jag har inte fått höra den här andra skivan, så den ser jag storligen fram emot (mycket tack vare låttiteln An Epic War Is Fight). Winkler är som sagt en riktigt bra sångare. Tyvärr ackompanjeras han då och då refrängerna av sådan där "episk" körsång, som inte alls behövs; han hade klarat det galant själv. Det här håller tillbaka låtar som Legend Of The Astral Hammer från att bli riktigt så bra som de kunnat.

 

Det har släppts löjligt många power metal-album i år som hållit ovanligt hög kvalitet (och ett par som varit besvikelser). Första genomlyssningen av Gloryhammers andra album lämnar mig faktiskt lite underväldigad, även om det blir bättre och roligare med fler lyssningar. Efter att ha hört skivan ett par gånger är den allt uppe och sniffar i samma kvalitetsregion som debuten, trots att den saknade samma ögonblickliga överväldigande. Albumet är inte lika varierat som föregångaren, utan känns lite mer likartat från början till slut. Storyn, en uppföljare på dn från debuten, är lätt att följa och gör sig snyggt i klyschiga power metal-texter. Space 1992 kommer att utgöra stark konkurrens som årets power metal-släpp, och för fans av power metal kommer den att utgöra äkta skoj och en naturlig uppföljare till Gloryhammers debut. De har gått framåt som band, och att skivan skiljer sig från debuten är positivt. Jag väntar redan med spänning på vilken vändning album nummer tre ska ta, för det råder inga tvivel om att Gloryhammer är ett av de mest spännande banden i power metal-scenen idag.

 

Bäst: Rise Of The Chaos Wizards, Universe On Fire, Apocalypse 1992

 

Sämst: Heroes (Of Dundee)

 

    

 

http://www.getmetal.com/?p=15321 - Read the review in English

 

Musikvideo: Gloryhammer - Rise Of The Chaos Wizards