Det har dröjt fem år sedan Blind Guardians senaste skiva, At The Edge Of Time, och det är nu äntligen dags för uppföljaren Beyond The Red Mirror, som är en tematisk uppföljare till den för bandet klassiska Imaginations From The Other Side. Skivan, som är bandets tionde, inleds medelst gregoriansk sång, i begynnelsen av den nio minuter långa The Ninth Wave, som öppnar albumet med storslagna arrangemang och typiska Blind Guardian-melodier. Storslaget orkestraliskt; symfoniskt som man förväntar sig av sentida Blind Guardian, där gamla tiders speed metal är som bortblåst. Därpå tar singeln Twilight Of The Gods vid, vilken känns hälften rörig och hälften precis på pricken. En omedelbar favorit blir Ashes Of Eternity, där vissa spår av tyngre metall uppstår, utan att den för den sakens skull bryter sig ur albumets symfoniska helhet.

Hansi Kürsch visar att fem år sedan den senaste skivan inte har påverkat hans röst negativt ens lite, lite grann. Han sätter alla partier precis som alltid; höga register i bakgrundssången och de mörka delarna med sin karakteristiska stil och cementerar albumet som en värdig uppföljare, inte bara till förra skivan, utan även Imaginations From The Other Side - trots de musikaliska skillnaderna däremellan. Rent musikaliskt föredrar jag själv de riffbaserade låtarna, framför de som bygger på symfoniska och orkestraliska upplägg. Ovan nämnda Ashes Of Eternity är en, men också The Holy Grail, som påminner om något som skulle kunnat dyka upp på Somewhere Far Beyond; snabba riff, tunga trummor och hård men melodisk sång av Kürsch.

Albumets längd - över 70 minuter - tillåter att bandet svänger ut en del, musikaliskt. Där ryms både snabba, eldslickande gitarrsolon och majestätiska keyboardleads i en och samma låt. Och alltid med Kürschs stämma som grädde på moset. Trots det är jag inte alltid världens största beundrare av när Blind Guardian invecklar saker och ting för mycket. Det har sin skönhet på många ställen, helt klart, som i åtta minuter långa The Throne, men kan ibland bli för mycket som exempelvis i Prophecies. På det hela tycker jag däremot att det var mer av den varan på förra skivan, så Beyond The Red Mirror håller sig förhållandevis bra på den biten.

En låt som verkligen inte biter är den korta balladen, Miracle Machine, som enbart vill visa upp Kürschs lager-sång. Själva sången går inte att gnälla på, men låten ger ingenting mer än ett kort avbrott. Men som lyfter de bra punkterna upp mer än vad de sämre tynger ner. Helheten blir till en inte helt ny riktning för Blind Guardian, men inte heller bakåtsträvande. För mig känns det som om den sammanfattar albumen tillbaka till Nightfall In Middle-Earth. Huruvida Beyond The Red Mirror överträffar någon av dessa skivor kan jag inte avgöra efter en kort genomlyssning - eller ens ett par - men att det är en grym skiva i äkta Blind Guardian-signum bör inte gå att ta miste på. Alla ingredienserna finns där; en ljudfest för äkta power metalfans där hela Blind Guardians kvalitet sätts upp, bjuds ut och älskas. Verkligen trollbindande.

Bäst: The Holy Grail

Sämst: Miracle Machine

http://www.getmetal.com/?p=13806